Här om dagen fick jag håret färgat av Ofelia. Nån dag senare gick jag in i en dörr och

några timmar efter det traskade jag iväg till stadshuset på teater. Ensam satt jag där

längst ut på kanten, rad fem. Tror att jag drog ner medelåldern en hel del. Nicklas Lantz

som smugglarkung och min egen pojkvän som fiskarpojken Kalle. Där framför en äldre

man som skrattade högt och klappade på fel tillfällen (kan känna igen mig själv på det

sistnämnda dock) satt jag och var otroligt stolt och lycklig.